Hur mitt liv förändrades då jag fick komma på arbetsträning till Vasanejdens föreningar och därigenom bli frivillig

Här och nu kommer jag ihåg vilken soffpotatis jag var för två år sedan då jag bodde hos mina föräldrar och var beroende av dem. En dag fick jag möjligheten att prova på arbetsträning vid Vasanejdens Föreningar. Jag var direkt med på noterna. Jag fick information om att det fanns en grupp som riktade sig till unga och som dessutom är verksam både nationellt och lokalt, dvs UNGDOMSSAMARBETET SEITTI.

Seitti erbjuder rörelsehindrade och långtidssjuka unga olika verksamheter. Jag var genast entusiastisk då jag fick möjligheten att gå med i den nationella verksamheten. Från Seitti har jag fått kamratstöd, goda vänner och idéer för den lokala verksamheten. Men såsom var och en börjar från mindre saker, började jag även från det lokala Seitti och hur det är att ordna ett trevligt, men lockande evenemang.

Jag gick en kurs i erfarenhetsutbildning, där man utbildas till att berätta om sina egna erfarenheter. Jag valde att jag berättar om epilepsi, eftersom det är en del av mitt liv, och alltid kommer att vara det. Jag ville även berätta om det, eftersom det är en gömd, men allvarligsjukdom. Genom detta fick jag gå med i Epilepsiförbundets ungdomsavdelning ”Nuoret liekit”, där vi dryftar ungdomsverksamhet osv. Det är helt strålande att få fungera som erfarenhetsutbildare. Jag har fått mycket mer självsäkerhet, då jag ställer mig framför en grupp människor för att berätta mitt livs historia, jag är mitt egna glada jag! Tidigare skulle jag inte alls ha klarat av det, dvs. att stå inför en grupp människor. I skolan hade jag alltid hjärtat i halsgropen då jag skulle ställa mig framför klassen för att berätta någonting inför klassen, både ensam och i grupp.

Då jag inledde arbetsträningen i Vasanejdens Föreningar var jag blyg. Jag ville lära mig saker i egen takt. Och nog hittades den egna nischen alltid. Jag har fått nya arbetskamrater, ett stödnätverk och en plats dit jag återigen ville gå. Det största intrycket som kom var att människor inte såg på funktionshindret, utan enbart på den positiva attityden, och jag fick stöd i att lära mig nya saker.

Då min arbetsträning var slut frågade jag projektledaren för Vasanejdens Föreningar om jag kunde stanna vid VNF som frivillig, eftersom jag ändå hade Seitti som jag styrde och ställde med. Jag fick stanna kvar. Och det har troligen varit den bästa händelsen i mitt liv. Skulle jag inte vara här bland folk, skulle jag troligen fortfarande vara i föräldrarnas hemknutar och spendera dagarna framför tv:n.

Numera bor jag på hyra i en etta, där jag bott i ca ett år. Jag har en personlig assistent. Att flytta hemifrån skulle troligen inte ha varit möjligt utan den information om möjligheter, en serviceplan och information om varifrån olika former av service kan sökas som jag fick p.g.a. min frivilliga arbetsplats. Jag och mina föräldrar kunde inte söka korrekt service, och att flytta hemifrån var viktigt för mig, eftersom även jag vill fatta de beslut varje ung människa vill fatta i sitt liv, vare sig man är funktionshindrad eller inte!!

Nu mera tillbringar jag dagarna vid VNF eller också i tåg på färd genom Finland för att besöka olika diskussioner och andra evenemang. Jag kan inte annat än konstatera att jag tycker om mitt frivilliga arbete, eftersom jag har fått lära mig nya saker. Givetvis skulle jag önska få avlönat arbete åt såväl mig som åt andra funktionshindrade personer. Men en kvinna som är aktiv med många saker brukar nog få ett späckat schema av olika evenemang och diskussionstillfällen genom olika förbund och föreningar.

SIEDÄTYSHOIDOLLA ASENNEVAMMASTA

Erilaisuus on rikkautta. Sillä mittapuulla mitattuna me Vaasassa olemme melkoisen rikkaita, vauraita tai äveriäitä ihan. Erilaisuutta täältä löytyy hyvinkin monenlaista. Me ihmiset muodostamme populaation, jonka sisällä vaihteluväli on melkoinen.

Miten me koemme ympärillämme olevan rikkauden eli minkälainen on meidän erilaisuuden sietokykymme? Sanotaan, että Lika barn leker bäst ja toisaalta joukossa tyhmyys tiivistyy!

Siedätyshoitoa voisi kokeilla, jos erilaisuuden sietokyky on koetuksella. Mallia tähän voi ottaa muista siedätyshoidoista, esim. allergisen oireilun estämiseen/poistamiseen käytetyistä ja erilaisten pelkotilojen, ahdistusten tai traumojen hoitoon käytetyistä metodeista. Hoito on yleensä hyvin siedettyä ja siitä saavutetut tulokset myös hyviä.

Ajatelkaapa huviksenne erilaisten asennevammaisten siedätyshoitosuosituksia:
-1 maahanmuuttaja kolme kertaa viikossa (kutsu kotiisi kahville, käykää kauppa-asioilla, tehkää yhdessä ruokaa, hoida hänen lapsiaan tms.)
- avusta vanhusta vessareissulla 5 kertaa päivässä
- keskustele ruotsinkielisen naapurin kanssa 15 minuuttia päivässä
- kuuntele oikeasti mitä työkaverillasi on sanottavaa ja pidä itse suusi kiinni
- ota lumihankeen sammunut alkoholisti omaan autoosi ja vie hänet jatkohoitoon
- tee laivaristeily mielenterveyskuntoutujan kanssa
- avusta pyörätuolia käyttävää vaatekaupan sovituskopissa
- järjestä suuri paneelikeskustelu siitä, kenen sairaus on vakavin ja vaarallisin
- katso silmiin ihmistä, joka on yrittänyt itsemurhaa ja näe hänen hätänsä
- vaihda viikoksi roolia sairaalan psykiatrisella osastolla hoidossa olevan tai vankilasta vapautuvan kanssa (millaista on arki, mitä teet, minne meet?)

Omaa mieltään ja sydäntään voi avata ja omia luutuneita asenteita voi ravistella ja horjuttaa myös vapaaehtoistyötä tekemällä. Sinulla on kanssakulkijalle jotain niinkin arvokasta annettavaa kuin oma aikasi, läsnäolosi, kuunteleminen, yhdessä oleminen ja asioiden yhdessä tekeminen. Sinulle jotain jokapäiväistä, mutta jollekin toiselle jotain niin erikoista, josta hän voi vain haaveilla tai unelmoida. Pääsy oman asunnon ulkopuolelle, toisen ihmisen kanssa jutteleminen ja kahvikupin juominen, joku kysyy häneltä kuulumisia - kuulluksi ja nähdyksi tuleminen… se on lääke yksinäisyyteen, ennaltaehkäisee tai lievittää masennusta. Myös vapaaehtoistyöntekijälle se antaa paljon (osallisuus, elämän merkityksellisyys ja omien elämän arvojen uudelleen järjestely).

Yksilöinä emme ole Euroopan omistajia, vaikka käytöksestämme näin usein voisi tulkita. Tärkein ihmisen omistama asia tai taito on ihmisarvon ymmärtäminen ja sen arvostaminen - oman sekä toisen ihmisen. Jos tämän taidon omaa, niin siedätyshoitoa ei enää tarvita.

Siedettävää kesää kaikille!

Annetaan kaikkien kukkien kukkia ja nautitaan niiden erilaisesta väriloistosta. Jos lajikkeita olisi vain yksi, niin näkymä olisi oikeastaan melko tylsä.


Tuula Jäntti
Järjestöpäällikkö
Vaasan Seudun Yhdistykset ry – Vasanejdens Föreningar rf